Ja så är det precis som det brukar när en (bra eller mindre bra) idé flyttar in i mitt lilla huvud! Den bosätter sig där och vägrar flytta ut förrän jag har gjort något åt den.
Så jag sms:ar den Perfekta igen.
Ifrågasätter om hans sms var ett sätt att säga att han verkligen försöker få ett avslut?
Eller om det finns hopp. Om vi kan träffas över en fika och prata?
Det är åtta timmar och tjugotvå minuter sedan.
Har han svarat?
Nej!
Jag vet hur han fungerar. Han funderar. Funderar på hur han vill att det här ska gå. Han vet ju även hur jag fungerar och vad jag menar. Men han är osäker på vad jag vill och om han vill ge sig in i det där igen.
Det känns lite som att gå och vänta på ett domstols-beslut.
- Juryn förklarar härmed den tilltalade - totalt körd!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar