It aint over until the fat lady sings - and she´s singi´n allright!

Jag måste lägga ner det här innan jag blir totalt manglad igen. Det är naturligtivis Studenten som ställer till det igen. Skickade det där opretantiösa sms:et igår em. Nu är det ju så att även om meddlandet var opretantiöst så var det ju knappast ogenomtänkt. La väl en halv dag på att fundera ut ett sms som skulle vara funny, avslappnat och ändå med lite skruv. Det låter ju helt patetiskt men efter en diskussion med mina tjejkompisar så visade det sig att jag knappast var den enda som frekvent använder utkast-funktionen på mobilen. Vi konstaterade även att det knappast går att frambringa en kille på denna planet som lägger ner samma energi på att komponera speciellla sms till oss. Och Studenten är väl knappast ett undantag:
- Tackar
blev det högst uttömande svaret.

Hade planerat att spendera kvällen i soffan med en stor skål popcorn och "The good girl".
Men så ringde K och undrade om jag skulle med ut. Och eftersom jag har noll karaktär så tog det ca timme tills jag var färdig och på väg. Bestämde mig för att gå ner till stan och promenerade lite i min egna lilla värld och lyckades plötsligt lulla rakt ut i cykelbanan och höll på att bli påkörd. Av Studenten! Det är han! Och han vänder sig om och ropar:
-Hallå Ja!
Och sen trampar han vidare. Han stannar inte ens för att småprata i 2 minuter. För en vecka sedan vakanade han i min säng men han kan inte ens stanna och ödsla 2 minuter på lite kallprat.

Och förnedringen slutar ju alltså inte där.
Var på en konsert tillsammans med K, C & Å. Och så sprang jag på min gamla kompis S som jag inte sett på evigheter och det var bara så trevligt. Killen som sjöng i förbandet flirtade för fulla muggar och Boden skickade flera sms. Så med andra ord var det en galet lyckad kväll.
Men jag måste gå och sabba alltihopa genom att skicka ett reknings-sms till Studenten.
Som naturligtvis inte svarar. Och då är ju kvällen inte lika perfekt längre.
Men det räddades i och för sig upp lite av att vi sprang på ett helt gäng gamla kill-kompisar från förr där det tydligen fanns både en och annan singel. Komplimangerna fullkomligt haglade och med tanke att klockan var fem i tre var det kanske inte helt svårt att räkna ut varför.
Men det var ändå bra för egot så jag gick hem med lite lättare steg.

Men idag känns det ändå lite trist Jag måste lägga ner det här med Studenten - nu.
Jag kommer bara bli bränd om jag inte gör det. Jag menar tänk på den dagen han springer på sitt livs kärlek (och om det inte är jag). Det kommer ju kännas skithemskt och samtidigt så kommer jag med all största sannolikhet reta mig på att jag ödslat en massa tid på något som var dömt att misslyckas.