Toppa & Dalar!

Det är rena rama berg-och-dalbanan i mitt känsloliv just nu.
Å ena sidan skiner solen, folk är glada, jag är glad, folk är solbrända, jag är solbränd (ok, sanning med mod. jag är rödflammig) och allt borde vara toppen.
Men det har varit konstant fest i typ en månad nu och det börjar resultera i slitage.
För när solen skiner från en klarblå himmel är man inte skitsugen på att sitta instängds i en liten lägenhet. Så man hänger med allt och alla. Fikar, dricker rosévin, tar en öl, käkar middag ute, fikar lite till. Pengarna försvinner fortare än de kommer in (tack gode gud för skatteåterbäringen)!
Men till slut så tar det stopp och då vill man bara slå sig ner i en park någonstans och bara slappa.
Men jag vill göra det med någon - inte själv. Jag vill också ha någon att vila huvudet på, som kan smörja in mig på ryggen (så jag slipper bli så rödflammig :), någon att skeda med fastän det är alldeles för varmt.

Det är inte det råder brist på män i den här stan och runt den här årstiden.
Jag har ju dessutom signat upp på SD och nog finns det killar alltid.
Mitt problem är väl snarare att hitta någon som ger det där extra pirret i magen.
Jag tror inte jag kommer hitta honom på SD, 9/10 går bort på en gång.
Av de 10% som är kvar har jag redan träffat på en tidigare och en annan visade sig komma från samma (lilla) ort som mig.
Vi har gått i skolan ihop i 12 år men genom att titta på hans bilder kan jag inte peka ut honom.
Vilket borde betyda att han antingen inte ser ut som sig själv på sina bilder eller att han var så töntig i skolan att jag aldrig (på 12 år) lagt märke till honom.

Lilla A har dessutom gått och träffat en kille som jag är övertygad är HELT rätt för henne.
Jag känner honom sen tidigare och han är en riktigt bra kille.
Och hon är helt upp över öronen exalterad över den här nya bekantskapen.
Och det finns inte en annan person på den här jorden som jag unnar den känslan mer än henne.
Men när hon drar sina historier om gulliga sms, långa söndagar i sängen och picknickar på standen är det ju inte utan att man blir en smula avis...