Taned, drunk and a bit miserable...

Ja den senaste tiden har fortlöpt i samma solstinna, rosévinsindränkta sommarrus som sist.
Och fortfarande med en vis sorgsenhet i sinnet.
Känner mig glad över vädret, vinet och mina vänner.
Men samtidigt lite tom.
Tror jag har bearbetat färdigt de senaste årens pissiga kriser.
Jag är ok nu.
Jag har hittat mig själv, jag livskrisar inte längre och jag känner mig soooooooo ready för hångel in the park, hångel på stranden, hey jag kan till och med tänka mig att genomlida en hel fotbollsmatch om det innebär att jag får hångla :)
Men var ska jag hitta någon att hångla med?

SprayDate!?
Well, jag är tveksam...
Den första SD-killen, SD1, han som jag gått i samma skola som känns inte som ett alternativ.
Do no why men något säger mig att det inte kommer klaffa...

Men där finns en kille med potential.
För ett par veckor sedan gick jag och Systern ner till Möllan för att ta en fika.
Det var den första fina kvällen på hela året så kaffet inne fick bli en öl ute.
Efter en stund dyker två killar upp och frågar om de får slå sig ner.
En öl blir flera öl och kvällen blir sen.
Jag flirtar lite med den ena, M och Syrran fixar i vanlig ordning nummer.
Men vi hörs inte.
Och sen hittar jag honom på SD.
Så till slut är jag tvungen att skicka ett meddelande.
För jag gillar hans presentation och på bilderna är han precis så söt som jag minns honom.
Så vi mailar en del och det är bra mail.
Men jag tror verkligen att han leeeeeeeeeetar och håller sig "aktiv" om man säger så.
Inget fel i det (vad sysslar jag själv med liksom) men det känns ändå lite osäkert.
Eller ahh, jag vet inte!

Update!
Chattar just nu med SD 1. Han är rolig.
Men...
Nä - det flyter inte!