Jag tror faktiskt att jag kan lägga det bakom mig nu!

Käkade middag tillsammans med Amie & Nellie ikväll.
Nellie har ju precis köpt hus och planen är att renovera en del.
Inga stora grejor men det inkluderar likväl bärande väggar.

Så som av en händelse hade Nellies föräldrar sprungit på Extet.
Och helt plötsligt kom de inte ihåg att han var min f.d tilltänkta make som jag var tillsammans med i 51/2 år.
Vad de där emot kom ihåg var att deras dotter behöver renovera och har sjukt svårt att hitta en bra hantverkare.
Så de frågade om han hade tid.
Och han var mer än villig att ställa upp.

Så Nellie frågade mig vad jag tyckte.
Och faktiskt så kändes det inte alls.
Ok lite men inte på en djävligt sätt.

Han är jätteduktig. De kan lita på honom.
Och jag är trött på att hata honom.
Jag kommer alltid att älska honom.
Han sårade mig när han gjorde slut.
Men det hade aldrig blivit han och jag.
Och jag tänkter inte på honom på det sättet längre.
Jag kan faktiskt se tillbaka på vår tid med glädje - utan ett sting i bröstet.
Han är ju ingen dålig mäniska - en feg människa - men ingen dålig.
Så ja, varför skulle hon inte kunna anlita honom.