Ok helt ärligt - när fan ska det sluta göra ont!?

Spenderade gårdagen hos föräldrarna. Det är alltid lika trevligt. Men även alltid lika ångestfullt.
Extet bor också där, i sitt radhus, med Den Nya och sin lilla unge.
Det är som att klampa runt i ett jäval minfält.
Han kan ju dyka upp var tusan som helst med sin familj i släptåg.
Eller så kommer det andra minor.

Mamma berättade att de hade haft inskolning på dagis. Och Exet hade varit där.
Med sin tjej med långt blont hår, och sin son.
Och han var stolt som en tupp.
Och det gör så förbannat jävla ont att höra.
Jag vet att det inte gör någon skillnad. Det gjorde inte ont innan mamma berättade det och då hade det ju redan hänt. Hans liv går vidare och det gör mitt med. Men ändå så svider det varenda jävla gång.
Och jag är så trött på det!