Jag - en vandrande kliché?

Jo så är det. Här vandrar jag runt i världen som en levande klyscha! Det är ju förfärligt.
Det är nu lite mer än ett år sedan jag blev singel. Året som har gått har inte precis varit 24/7 party hela tiden om man säger så. Jag har inte varit en olycklig singel. Jag har bara varit olycklig. punkt.
Men jag har knatat på - fast besluten att hitta tillbaka till mig själv och att bli lycklig igen.
Visst har jag känt mig ensam ibland men det har aldrig varit så att jag gått och längtat efter att en kille skulle knalla in i mitt liv och ställa allt till rätta. Eftersom jag visste att det var upp till mig själv att lösa det lilla problemet.
Och så helt plötsligt, för ett par veckor sedan tror jag, föll bitarna på plats.
Mitt gamla jag kom tillbaka, ångesten försvann och jag började planera för framtiden och mitt självförtroende började återvända.
Men framförallt blev jag i grund och botten lycklig igen. Överlycklig över alla mina fantstiska vänner, min underbara lägenhet, min frihet, friheten att välja och prioritera saker som jag vill göra utan att gå och ha ångest över att en annan person kanske blir ledsen eller hamnar i kläm.
Hey jag gick ju till och med på en 30-årsfest där jag var den enda utan varken man eller barn och brydde mig inte ett skit. Kände mig mer som den mest spännande personen på festen faktiskt :)

Men ni vet ju vad de säger. När man sluta leta då smäller det till. Och jag vet i tusan vad det är som pågår här. Men fjärilar i magen, rastlöshet, avsaknad av aptit och sömnlöshet brukar iallafall för mig vara ganska tydliga symptom. Det verkar inte bättre än att En Kille fullständigt flyttat in i mitt huvud.
Han har inte hört av sig än och de gångna två dagarna känns som en hel evighet. Jag pendlar mellan att tro att jag har inbillat mig alltihopa, till att känna mig tokigt överlycklig och planera alla våra kommande högtider tillsammans (men please!) till ren förtvivlan över att han faktiskt kanske inte är intresserad (say what!).
Det är ta mig tusan helt sinnes. Men oavsett hur det utvecklar sig är det ju skönt att veta att fjärilarna finns kvar där inne. Och att de fortfarande gillar att åka hiss!