Ring telefonjävel - ring!!!

Har varit ute 2 helger på raken. Den första var en kanon-kväll med tjejerna då målet endast var att dansa. Och ja jävlar vad det dansades. Fick även till en seriös flirt med mycket snygg Tennistränare. Fick dock varken namn eller telefonnummer och la ner hela projektet när han, istället för att föreslå hemgång, undrade om jag inte skulle med till nästa ställe klockan 03.30.
- Ehh tack men nej tack!

Men det gav mersmak - helt klart.
Har slickat färdigt såren efter En Kille nu så jag och Amie bestämde oss för en helrunda även i lördags. Målet var att få sällskap, bara för att det kunde vara trevligt. Och den här gången gick vi inte hem klockan 03.30. Nej då stod vi glada i hågen i kön till stället som stänger sist. Väl därinne fick jag dock en smärre chock. Den var en blandning mellan charter och svensexa så jag la snabbt ner projektet om sälle. Det får ju inte vara för lätt och helt ärligt - skit samma om klockan är kvart i fem - de kan ändå inte se ut hur som helst. Skriver detta då en 25-årig, hårdrockswannabe, boende hemma hos mamma & pappa tyckte att vi två var en fin match!
Say what!

Kommer ut och står seriöst och funderar på en taxi och då dyker han upp: Tandläkaren.
Han föreslår efterfest och jag säger seriöst nej.
Men Amie har ett span som hon vill leta rätt på och medan jag väntar kommer han fram igen.
Och någonting måste där vara för en timme senare (typ halv sju på morgonen) sitter vi i mitt kök och dricker drinkar.
Han borstar mina tänder och det är det bästa förspel jag haft i hela mitt liv.

Vi har sex (fastän det är det första jag säger att vi inte ska göra när jag sticker nyckeln i låset) och det är FANTASTISKT!!!
Jag har ALDRIG haft så bra sex i hela mitt liv. Jag trodde inte ens att det var möjligt att ha så bra sex med en person man nyss träffat.

På eftermiddagen förpliktigar familjen men efteråt kommer han hem till mig igen. Vi söndagsmyser, halvkollar på någon film och pratar. Om allt!
Det är fantastiskt. Och jag tänker att det är helt galet. Att jag gillar honom så mycket.
Han sover över och vi hörs inte mer under måndagen.
Men på tisdagen kan jag inte hålla mig så jag sms:ar. Och han svarar inte. Men han ringer tillbaka. Vi pratar i typ en timme och jag tänker bara att jag vill ha honom nära -nu!
Han säger att han ska höra av sig dagen efter (onsdag) när han kommit hem från sin träning.
Men det gör han inte. Och inte heller idag har han gett ifrån sig något livstecken.

Vi pratade om att ses så fort jag kommit hem från min semester om en vecka. Och det gör vi kanske. Men jag vill veta NU!
För det är så förbannat jävla jobbigt att vara slav för sin mobil - igen!

Jag talar ut!

Har äntligen fått iväg min lilla rumpa till den där Terapeuten som jag funderat på att gå till i typ 3 år nu. Har bara hunnit med en gång och då blir det ju mest att man (jag) berättar varför jag har kommit dit, vad som ligger i mitt bagage typ.
Hon verkar bra. Lugn och sansad och faktiskt en person som jag kan relatera till. Får låna pengar av mamma för att klara det ekonomiska och naturligtvis var hon tvungen att gnälla lite när jag hade varit där. Om hur dyrt det var. Men det skiter jag i. Jag ska fullfölja detta. Gå tills min ångest inte längre ligger på ytan och hotar att fullständigt ta över vid minsta lilla setback.

Pratade med Den Perfekta igen. Den här gången lät han inte fullt lika hård. Och han gick faktiskt med på att träffas. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska säga. Om jag ska be honom ge oss en chans till. Jag tror inte det. Jag vill mest bara träffa honom för att få prata ut. Reda ut röran som jag lämnade efter mig när jag tog mitt pick och pack och flyttade ut. Jag är fortfarande inte riktigt på det klara över vad jag känner för honom. Blickar jag framåt så ser jag honom vid min sida. Och ibland känns den känslan bra. Men ibland känns det som om jag ska kvävas när jag tänker på det. Planerar att diskutera det där grundligt på mina terapi-timmar. Om det har med honom att göra eller om det är så att jag bara får total-panik vid tanken på ett nytt seriöst förhållande med någon jag faktiskt bryr mig om (till skillnad från En Kille t.ex) då jag blivit så bränd.